Den 22 maj 2010 var det en Skörby dag i vårt stall. Jag skulle vara med med
Amadeus , då fick jag syn på en svullnad på hans VF och jag bestämde att inte
vara med på hoppningen, jag kylde benet i en halvtimme utan resultat.
Dagen efter skulle jag vara med på Hopptävling men var även tvungen
att ställa in den med eftersom svullnaden var helt oförändrad.
Kylde den varje dag i en vecka tills han åkte på bete. Där fick han stå med benlindor fram, utan resultat.
Sen kom vetrinären ut och kommer inte ihåg vad hon sa, men vi åkta iallafall in till
kliniken för att få det rönkat och då såg vi att giffelbandet var böjt. Var ingen fara med det men vi skulle
försöka få bort svullnaden så dom
satte på bandage med alsosprit. Sen köpte vi flera alsosprit burkar för att hälla
ner i bandaget varje dag. Han skulle promeneras varje dag i 20 min i 10 dagar.
Samt att han skulle ha medecin varje dag.


Sen fick jag börja rida på hårt underlag. Svullnaden var borta när vi tog bort bandaget
men kom tillbaka lika fort igen. Han kom hem från betet med forfarande svullet ben som började bli hårt.
Jag satte på benskydd i hagen för att förhindra mer pålagringar , men dom svullnaden svullnade mer så benskydden gav brännmarken av resåret fram. Det började lossna bitar med skin från hans ben och sen blev det stora öppna sår, satte på Jodopax som en i stallet sa att jag skulle göra.




Tillslut tog vi ut vetrinär och hon tvättade och bandage och så skulle jag rengöra såren varje/varannan dag. Efter någon vecka så började såren bli ''bubbliga'' och  då åkte vi in till Kliniken igen
och där skar dom av det med en kniv och han fick bandage på båda benen, och sen skulle han stå i boxvila i 2-3 veckor eller till såren hade läkt.
Vi skulle rengöra såren var 4-5 dag. Och sen fick han stå i sin box dygnet runt och fick kolla på när dom andra hästarna gick ut i morgonsolen.

Han var verkligen den bästa när han stod där inne, brydde sig inte ett skit om dom andra gick och vände boxvilan till något possetivt. Såren började läka och var nästan helt läkta när vi bestämma oss för att han skulle få gå ut i en sjukhage. När han kom ut i den 5x10 stora hagen gjorde han glädjeskutt och sprang runt. Jag var tvungen att ställa in honom i en vecka till eftersom han inte fick springa så mycket.



Tillslut var såren så fina att han fick gå ut med sina kompisar. Jag hade jätte problem att
ta ut honom genom porten till hagen. Väl i hagen rejsande han som bara den och var verkligen super glad att komma ut igen. Jag fick ta ut honom varje dag i en veckans tid på morgonen för att han var så galen vid porten, han var verkligen helt galen. Tillslut försvann det och han kunde gå ut som vanligt igen. Jag kunde börja sätta igång honom sakta men säkert och han var jätte glad för det. Än idag finns ärren kvar på hans ben, och kommer alltid att vara kvar. Men det är ett minne att vi kan övervinna allt som kommer i vår väg.
Svullnanden på benen kommer endast förbli skönhetsfel som nu är hårda och han
har fått några sånna här och där på benen. Men kommer inte störa honom något alls.