Igår på kvällen red jag ut med B en sväng i kvällsolen och jag satt nog med
ett stort leende på läpparna och bara njöt för att hon bara gick på glatt framåt utan trams
tills hon fick för sig att bajsa mitt på gångvägarna. (!!)
Jag red barbacka men det var ju bara att ta sig ner och sparka undan skiten.
Sen så skulle jag sitta upp igen och det gick ju sådär! jag ställde henne i en
liten lutning och tog sats och håvade mig upp men jag tog ju en rejält tag om
manken så då började Bella studsa runt som gud vet vad. Fick ju glida ner igen
och säga åt henne att stå still så jag kunde sitta upp igen och då var hon ännu
värre, hon ville ju inte ens stå still och när hon väl stod och jag skulle kravla mig
upp så började hon igen. Jag blir ju såklart irriterad och säger åt henne på skarpen
flera gånger (som iofsig gjorde situationen ännu värre).

Men tillslut plingar det ju till i min tröga lilla hjärna och Bella bråkar ju bara för att
jag hade mantag och stod o slet i den! Såklart att hon blir sur och inte vill vara med.
HALLÅ LIKSOM!?!?!?
Tur nog hittade jag ett vägräcke som jag kunde stå på och komma upp på henne,
och då blev hon glad igen.

Japp man kan ju säga att jag bor i ett litet nötskal.. ;)