Jag kommer ihåg varför jag ville börja rida väldigt starkt.
När jag gick på dagiset så red min bästa kompis, Och jag var grymt avundsjuk på henne så jag började också rida då. Problemet var att jag var LIVRÄDD för hästar kan man säga.
Innan varje ridlektion gömde jag mig i mammas garderob. För jag ville inte rida.
Sen så tvingade min syster mig att vara med på min första hopptävling, och jag kommer ihåg
jag grät när jag stod och borstade hästen för att jag verkligen inte ville hoppa.
sjävklart märkte ridläraren det och jag behövde inte vara med utan bara kolla på.

Jag kommer inte ihåg varför allt vände och jag började tycka det va roligt att rida.
Jag tror det var när jag flyttade upp i en riktig grupp (J1) där man inte behövde Ridlärare som sprang med en. Första gången i den gruppen och första gången jag fick galoppera utan någon höll i mig, så fick jag stallets svårfattade häst, och vägrade galoppera.
Min ridlärare då Ita var verkligen guld värd. Hon var så otroligt peppande och man lärde sig så himla mycket av henne! Tyvärr blev hon allergiskt mot hästar och vi fick en ny ridlärare.
Som var så himla försiktigt!
Vi fick inte galoppera på volter eller över hela ridhuset. utan vi fick galoppera en och en på en raksträcka. Ridningen blev så himla tråkig då, men sen blev en tack gode gud bättre för hon började slappna av.
Men under tiden vi hade den nya ridläraren fick vi inte hoppa banor eller studs eller nått roligt ,som man lär sig av.
Med Ita hade vi tillochmed en dressyrtävling på ridlektionen. Sjuukt kul!

Sen fick jag bli medryttare på Korint, en angloarab/russ. SOm jag red 2 gånger/vecka.
andra gången jag red ut på henne gick vi omkull i snön, men båda klarade sig med några skrubbsår (snön var stenhård, man kunde nästan gå på den utan att gå igenom)
Sen sommaren 07 slutade jag på Korint och fick min första ponny
pedro han var en B-ponny och en av dom aggresivaste hästarna jag någonsin mött.
Antagligen trivdes han inte i vårt stall för han var ursnäll där vi provred honom, och även när vi lämnade tillbaka honom.
Jag ville verkligen inte ha kvar honom när han var så agro. Jag kunde inte ens kratsa bakhovarna eller ta ut honom från boxen för han sparkade och attackakerade.
En dag så attackerade han mig och bet mig i magen (har forfarande kvar ärret)
och då vågade jag inte visa det för mina föräldrar men tillslut gjorde jag det och jag övertalade min syster att vi skulle lämna tillbaka honom.

Efter det letade jag och min andra syster efter en ny häst att köpa vilket blev Amadeus.
Skriver om han och jag under 2 år i ett annat inlägg någon annan dag, så håll utik! (:

Har även ridit min syster häst Dandelion till och från han är ett Halvblod på ca 170 cm i mankhöjd.
Jag tävlade honom ibland men endast på våra egna hopptävlingar. Nu är han ute på foder.
Red honom varje dag under ett halvår samtidigt som jag red Amadeus.Slutade med att jag kom hem runt 12 från stallet när jag hade gjort klart allt. Detta var bara p.g.a att johanna (min syster) inte kunde rida och han behövdes ridas! ;)